Bautastenen restes under järnåldern, för 2000 år sedan

Naturskyddsföreningens utflykt den 23 april gick till rullstensåsen i Äne, Kvinnestad, och tiopersoner deltog. Området är klassat som riksintresse för både kultur och natur, vilket innebär att kultur- och naturvärdena inte får förstöras. Enligt vår guide, Eva Bayard, är hagmarken med rullstensåsen bland de vackraste platserna i Vårgårda kommun. Här växer många ekar och andra lövträd och i en hage som betas av får har enarna vuxit sig stora. Nedanför åsen slingrar sig Änskån, där gnag och fällda träd visar att det är en plats där bävrar trivs.

Eva berättade om hur rullstensåsar bildades när inlandsisen smälte undan för ca 10 000 år sedan och stora isälvar flöt fram i sprickor i isen. På sin väg genom isen tog isälvarna med sig löst material som transporterades mot iskanten. Block, stenar, grus och sandkorn rullade fram längs isälvarnas botten och fick en allt rundare form. Den senaste istiden varade i cirka 100 000 år och kallas Weichsel (idag Wisla) efter den flod i Polen dit glaciärens maximala utbredning nådde. Området där Äne ligger har varit bebott sedan forntiden. Man kan föreställa sig hur de första invånarna kom paddlande i sina stockbåtar och bosatte sig uppe på åsen.

Cristian Svensson, som bor i Äne, kunde berätta om torparnas slitsamma liv på 1800-talet

Fornåkrar, bautastenar och flera gravhögar är lämningar från dessa bosättare från stenåldern, bronsåldern och järnåldern. Nuvarande gårdsbebyggelse i Äne är genomgående uppförd under 1800-talets senare hälft. Bylandskapet har en omväxlande och ålderdomliga karaktär. Ortnamnet Äne, av fornsvenskans -vini i betydelsen betesmark, markerar en lång kontinuerlig odling och bebyggelseutveckling, ytterligare uttryckt i att Äne på 1500-talet utgjorde Kvinnestads största by. Vädret var lite regnigt till en början men det höll upp lagom till att vi tog vår fikastund uppe på åsen. Flera av oss som var med tänker nog att vi ska återvända till den här platsen när det blivit varmare och grönskar ännu mer.

Fikapaus under ekarna

Text: Barbro Johansson
Bild: Kjell Johansson

Under 100 000 år hinner mycket hända i landskapet och vi funderar på vad som skapat just dessa klippformationer