Ett naturreservat med sällsynta växter och en utsiktspunkt där ett flertal av Västergötlands unika platåberg kunde ses, var kontentan av Naturskyddsföreningens blomsterutflykt till Falbygden den 11 juni. 17 personer, varav tre barn, följde med.
Första stoppet var vid Nolgården Näs mellan Kättilstorp och Vartofta. Detta naturreservat består av ett antal åsar och åkerholmar med stäppartade torrängar som är unik för södra Falbygden, och även Ätradalen. Här böljade det mycket sällsynta fjädergräset, som här har sin enda lokal i Norden och den likaså rara blå drakblomman lyste fram på flera ställen. För mellan 8000 och 5000 år sedan inföll en värmeperiod, och man tror att dessa stäppängsväxter härstammar från den tiden. Även trollsmultron och backklöver tillhör stäppängsfloran.
Andra för den kalkrika jordmånen typiska växter vi såg var blodnäva, väddklint och solvända. Eva Bayard och Mari Lindberg som guidade på turen berättade om den ovanliga naturtypen och hur viktigt det är att sköta den med slåtter och bete vid rätt tidpunkt, för att växterna ska fortsätta trivas. Fjädergräset var nära att försvinna helt på 1940-talet då området växte igen med enar och gräs, men räddades i sista stund av botanikern, naturvårdaren och prosten Lennart Fridén.
Vi intog vår fika i skuggan av några träd, men fick snabbt bryta upp när det visade sig att en ängspiplärka, som troligen hade ett bo i närheten, satt och väntade på att våga sig fram till sina ungar.
Sen åkte vi vidare till Ålleberg där vi gick till två utkikspunkter, bl.a. Predikstolen. Här uppifrån kunde vi se ut över det vackra jordbrukslandskapet med stenmurar och åkrar liksom de för Västergötland karakteristiska platåbergen. Tillsammans kunde vi räkna till hela tio större eller mindre platåberg: Ålleberg, Kinnekulle, Billingen, Brunnhemsberget, Borgundaberget, Plantaberget, Varvsberget, Gerumsberget, Gisseberget och Hökensås.
Eva berättade om hur platåbergen började byggas upp för 500 miljoner år sedan, då området låg under havet och sediment av olika slag avsattes i lager på det underliggande urberget och blev till sandsten, alunskiffer, kalksten och lerskiffer. För 300 miljoner år uppstod en omfattande vulkanisk aktivitet över ett stort område och lava steg upp ur jordens inre, spred sig i strömmar över sedimenten och stelnade till den bergart som kallas diabas. När de mjukare bergarterna senare eroderade bort skyddade diabasen de områden som den täckte, och det är på så vis som platåbergen har bildats.
Text: Barbro Johansson
Foto: Kjell Johansson
Kommentera